THERE'S NOTHING LIKE BALI.
Tog oss även en båttur över till Gilli Trawangan men ångrade oss nästan så fort vi kom dit pga. kraftigt regn & ingenting att göra. Plus att vår bästis Arty Party som vi träffade där sist hade flyttat därifrån. Så tråkigt. Vi åkte därför tillbaka till Kuta efter bara en hel dag där. Helvetesresa tillbaka ska nämnas. 5,5 timmar med båt & transferbuss där vi fick sitta i framsätet och därmed bevittna hur galet folk kör här. Vi höll på att köra över tre mopeder under resans gång. Och inga säkerhetsbälten fanns att tillgå heller för den delen.
Både vi & Kuta var lika glada att mötas igen. Men några lustiga händelser ska ni få höra om... 1. När vi bott på hotellet några nätter så ringde hotelltelefonen mitt i natten. Livrädd svarade jag "Hello...?" "Hello. Is this Jenny?" "Yes...? "Is it Jenny?" "Yes...?" "I am so sorry" BEEP BEEP. Jaha?? Väldigt oroväckande. (Mitt andranamn är Jenny men är förstanamn i passet). 2. Dagen efter hade ett okänt indonesiskt nummer ringt min svenska mobiltelefon. Inte givit ut det numret till NÅGON. Ingen svarade heller när vi bad hotellet ringa upp numret. 3. Hade varit på restaurang med en australiensk vän. Mitt på gatan står en okänd kille och flinar och säger "Hello Jenny. How are you?" Varpå jag vänder mig om i chock & han skrattar och säger "It's Jenny, right?" ASSÅ?????? Så jävla oroväckande. Vet inte riktigt vad jag ska tro. En sjuk slump eller har jag en sjuk stalker. Hoppas på det första.