malinnarvidsson

Igår lämnade vi Kuala Lumpur för en åttatimmars bussresa emot Perhentian Island. Väl framme hade sista båten över till ön gått, så vi fick dela på en privat båt tillsammans med tre andra. Inte den roligaste båtresan. Storm, gupp, vågor & fastklämd mellan två Malaysianer(?) som tryckte sina ben emot mina. En timme senare kom vi fram, endast för att upptäcka att varenda hotell på hela ön var fullbokade. Jaha. Fick ett erbjudande av en dykshop att få sova i deras förråd, och vi hade inte så mycket att välja på. Så där låg vi, ihopklämda på en 80cm plastmadrass, med myggnät över oss och sovsäck under oss. Jag vet inte hur många panikattacker jag fick för att det var så FRUKTANSVÄRT varmt, men till sist såg jag ingen annan utväg än att ta en promenad ner till stranden. Så det gjorde vi. Doppade benen, klunkade någon annans vatten för att sedan försöka sova igen. Vi sov väl i någon slags dvala hela natten, eftersom jag tydligen pratade i sömnen och vi båda hade helt sjuka drömmar. Vaknade runt 9, svettigare och äckligare än jag någonsin känt mig förut.

Därefter gick vi och checkade in i en bungalow och tackade fan för det. Sedan är det dethär med våra kläder. Efter vattenkriget i Koh Phangan var våra väskor bokstavligen DYNGSURA, likaså våra kläder i dem förstås. Eftersom vi bodde i världens minsta rum hade vi ingen möjlighet att hänga upp dem + att vi ju bodde hos Australienarna, och där ville man ju inte hänga upp sina illaluktande blöta kläder. Iallafall. Idag var den första möjligheten att plocka upp kläderna, och FYFAN! Kan ju säga att det inte bara luktade skunk, utan även hade möglat. Våra vita kläder ska vi inte ens prata om... Lämnade in det som klarat sig på tvätt & det blev 11kg ska ni veta. Tvätterskan skrattade en hel del...

Annars har vi hängt en stund på stranden & ätit en mysig middag. Nu är det 6 veckor kvar tills hemgång, vilket känns rätt länge faktiskt. Skönt det.