malinnarvidsson

Hej från Kuala Lumpur! Sicket kaos, sicket kaos. Började i förrgår då vi skulle flyga ifrån Thailand till Malaysia. Vi var tvugna att hämta ut väskorna i Phuket (där vi bytte flyg) & checka in dem igen med cirka en timmes marginal. Väl vid incheckningen säger hon att vi måste ha en biljett ut ur landet, vilket vi inte hade än. Jaha. Springa till internetcafé, stressboka en biljett till Bali, visa upp biljetten, springa till gaten, hoppa på flyget 10 minuter innan avgång. Yes.

Väl framme hamnade vi på ett hotell downtown och insåg snabbt att männen inte är att lita på här med tanke på att nästan varenda en klädde av oss med blicken. Sedan gick vi & köpte pizza som vi åt på hotellrummet innan vi somnade. Sov sedan i 16 timmar, vilket var otroligt välbehövligt. Åkte gratisbuss in till stan med en fruktansvärt otrevlig busschaufför som påstod sig inte veta vart bussen gick. Sure. Hoppade av vid vad vi trodde var själva staden för att äta en mysfrulle på Starbucks. Hittade även VÄRLDENS sötaste kattungar som ni ser. Därefter en promenad igenom Chinatown med män som förföljde en igenom hela sina affärer. Inte alls obekvämt. Därefter hoppade vi in i en taxi till Twin Towers. Inte så mycket att se om jag ska vara ärlig. Spenderade dock ex antal timmar inne på ett köpcenter & unnade oss resans första shopping. Tre plagg för 200kr, helt okej ändå eftersom det inte var kläder ifrån gatan.

Sedan var det då dilemmat som heter HEM. Insåg att klockan var åtta & det hade blivit mörkt, och vi har lovat oss själva att aldrig vara ute här när det är mörkt med tanke på allt obehag. Så vi bokade en taxi & sa vad vårt hotell hette. Varken chauffören, tjejen vi bokade av eller hennes kollega visste vart detta låg. Då började jakten på adress. Inte en aning. Taxametern rullade varpå Julia sa ifrån till den otrevliga som alla andra, taxichauffören. De hade ingen aning vart vi skulle, så vi tog beslutet att hoppa ut & hoppa på en buss. Åt fel håll, visade det sig. Hoppade av, frågade en kille om hjälp med internet så att vi kunde få fram adressen till hotellet, varpå han påstod att han inte förstod engelska helt plötsligt efter någon minuts samtal. Hittade wifi på McDonalds, men hotellet var som bortblåst på Google. Julia fick tag i en snäll taxichaufför som försökte hjälpa oss (den enda) och så körde vi emot downtown i hopp om att känna igen oss. Förstå vår lycka när vi såg Pizza Hut där vi köpt pizza dagen innan. Så, äntligen hemma & gladare än någonsin.

Kuala Lumpur var verkligen inte vår kopp av te, som ni kanske hör. Bra shopping, annars nej. Så det ska bli otroligt skönt att åka härifrån imorgon till Perhentian Island. Paradisö vad vi hört. Får hoppas på det.